Skip to content

Aktuellt

for asf_button

För ASF

for offentlig sektor_button

För offentlig sektor

for naringsliv_button

För näringsliv

asf-listan_button

ASF-listan

Ologiskt att Arbetsförmedlingen nu ratar ASF:er.

Skoopi och ASF:er har skrivit debattartikel i Svenskan.

När Arbetsförmedlingen fokuserar ensidigt på den statliga jätte­aktören Samhall för arbetsträning sätter det företag i gungning och minskar utsatta människors valfrihet. Det skriver flera debattörer.

Från olika håll i landet hör vi att Arbets­förmedlingens handläggare fått direktiv att hänvisa långtids­arbetslösa till Samhall – och inte till lokala småföretag. Detta innebär en negativ och omedelbar påverkan för de arbets­integrerande sociala företagen i Sverige. Vi som arbetar med ASF – arbets­integrerande sociala företag – vill gärna ha en förklaring.

Visst förstår vi att läget är svårt. Först genomgick Arbets­förmedlingen stora besparingar. 242 arbets­förmedlings­kontor skulle bli 106 – detta som en del av januari­överens­kommelsen. 13 500 anställda på AF bantades ner till 10 000.

Sen kom corona och en kraftigt stigande arbetslöshet. I senaste SCB-statistiken finns det 173 000 långtids­arbetslösa i Sverige.

Klart att det är tufft för de arbets­förmedlare som finns kvar. Men att därför släppa på alla myndigheters grund­läggande krav om opartiskhet och likabehandling är utom rimlighet. Just nu hör vi från olika håll i landet att Arbets­förmedlingen rationaliserar arbets­mängden genom att undvika placeringar hos små aktörer. Man väljer den breda vägen, att skeppa in så många som möjligt till Samhall – och till Krom-aktörerna. (Krom står för kundval rusta och matcha – i klartext januari­överens­kommelsens initiativ till privata arbets­förmedlings­tjänster.)Annonshttps://acdn.adnxs-simple.com/ast/safeframe/static/0.44.0/html/safeframe-v2.html

Genom att huvudsakligen använda sig av jätte­aktören Samhall slipper Arbets­förmedlarna hämta in uppgifter, hålla möten och göra överens­kommelser med småföretag. Här finns uppenbara rationalitets­vinster.

Vi hör enskilda arbetsförmedlare säga att de gärna skulle vilja hjälpa människor att få arbets­träning hos små arbets­integrerande sociala företag, men att de fått direktiv uppifrån om att ”bara jobba mot Samhall.”

Ett arbetsintegrerande socialt företag fick nyligen ett mejl från sin lokala handläggare på Arbets­förmedlingen med följande lydelse: ”Som du skriver är behovet hos mål­gruppen stort. Dock behöver vi på Arbets­förmedlingen fokusera våra resurser på att öka antalet individer som får ta del av våra upphandlade matchnings­tjänster samt arbets­marknads­utbildning utifrån den styrning/prioritering vi har från uppdrags­givare och myndighets­ledningen. Vi säkrar också resurser och ger arbets­sökande insatser utifrån de nationella överens­kommelserna vi har, som med Samhall. Utöver det är det begränsat med vilka insatser vi kan gå in med.”

En annan arbetsförmedlare på ett annat kontor skriver i ett mejl: ”Nu för tiden erbjuds arbets­träning endast i samband med Samhall.”

Att fokusera så ensidigt på en statlig jätte­aktör sätter företag i gungning och marknader ur spel. Men framför allt minskar utsatta människors möjlighet till valfrihet – att få komma till ett företag som passar individens kompetens. Samhall har i dag en ersättning på drygt 6 miljarder om året från statskassan i så kallad merkostnads­ersättning för att anställa personer med funktions­nedsättning. Samhalls villkor liknar inga andra företags. För många långtids­arbetslösa hade möjligheterna att få riktiga jobb säkert varit större om Arbets­förmedlingen arbetade med lika villkor gentemot alla sorters företag.

En annan allvarlig konsekvens av AF:s personal­bantning är att man nyligen meddelat att 1 dryg miljard kronor av statliga lönebidrags­medel skall återbetalas till statskassan på grund av administrativ otillräcklighet. ”Vi har inte mäktat med”, säger Arbets­förmedlingens general­direktör Maria Mindhammar till Sveriges radio.

Detta är hårresande för landets runt 40 000 långtids­arbetslösa med funktions­hinder. Många går nu miste om både jobb och lönebidrag. Men vi är inte förvånade. Utöver de allt längre och krångligare handläggnings­tiderna för lönebidrag möter vi i vardagen också många AF-handläggare med krav att successivt sänka enskilda individers lönebidrag – ofta hjärt­slitande förhandlingar både för individer och arbets­givare.

De arbetsintegrerande sociala företagen har den dubbla affärsidén – att dels sälja varor och tjänster och dels erbjuda anställningar och arbets­tränings­platser åt långtids­arbetslösa. Vi vet företag som gått under när uppdragen från Arbets­förmedlingen nästan helt försvunnit. Detta trots att arbets­lös­heten är hög och att människor uttryckligen ber om att få en placering i just deras företag.

Att staten på detta sätt missgynnar de arbets­integrerande sociala företagen, vilka ofta är små och ägs och drivs av människor som själva är eller har varit i utanförskap, innebär en väldig inkonsekvens.

När regeringens särskilda strategi för sociala företag lades fram 2018 skrev man: ”För att ta tillvara den sociala innovations­kraft och samhälls­nytta som sociala företag kan bidra med och därmed uppnå regeringens mål om ett hållbart samhälle vill regeringen skapa bra förutsättningar för sociala företag att växa och verka i nära samarbete med offentlig sektor.”

Vi upplever just nu det rakt motsatta.

De arbetsintegrerande sociala företagen i Sverige hade det tufft redan innan Arbets­förmedlingens policy att särskilt värna den statliga aktören. Sverige är en av få vita fläckar på kartan över EU-länder med juridisk klassning för sociala företag. Detta ger oss färre riktade upphandlingar och färre reserverade kontrakt än hos kollegor i andra EU-länder. Det är också synligt i faktumet att de sociala företagen runt om i Europa utgör en kraftigt växande sektor – dock inte i Sverige.

Vi hoppas att Arbets­förmedlingen får ett tydligt direktiv att prioritera de förordnings­styrda insatserna, så att sociala företag tas i bruk på lika villkor som den stora statliga aktören Samhall.

Fredrik Bergman
ordförande Street business, Stockholm
Ulrica Persson
ordförande Skoopi
Henrik Ström
ordförande Knopster, Falkenberg
Sofia Tungfelt
verksamhetsledare Möckelnföreningarna
Annika Dellevåg
vd Rosängen, Örebro
Lena Carlbom
verksamhetsledare En trappa upp, Falkenberg
Ann-Louise Eklund
Malung Sälens föreningar, Malung
Annika Sahmaoui
ordförande Bönorna i Handen
Göran Forsberg
Café Rekommenderas i Umeå
Helen Curry
verksamhetsledare Mikrofonden Uppsala
Caroline Fella
Apanovi & Hållbarhetsverket

 

Arkiv