Skoopi och ASF:er har skrivit debattartikel i Svenskan.
När Arbetsförmedlingen fokuserar ensidigt på den statliga jätteaktören Samhall för arbetsträning sätter det företag i gungning och minskar utsatta människors valfrihet. Det skriver flera debattörer.
Från olika håll i landet hör vi att Arbetsförmedlingens handläggare fått direktiv att hänvisa långtidsarbetslösa till Samhall – och inte till lokala småföretag. Detta innebär en negativ och omedelbar påverkan för de arbetsintegrerande sociala företagen i Sverige. Vi som arbetar med ASF – arbetsintegrerande sociala företag – vill gärna ha en förklaring.
Visst förstår vi att läget är svårt. Först genomgick Arbetsförmedlingen stora besparingar. 242 arbetsförmedlingskontor skulle bli 106 – detta som en del av januariöverenskommelsen. 13 500 anställda på AF bantades ner till 10 000.
Sen kom corona och en kraftigt stigande arbetslöshet. I senaste SCB-statistiken finns det 173 000 långtidsarbetslösa i Sverige.
Klart att det är tufft för de arbetsförmedlare som finns kvar. Men att därför släppa på alla myndigheters grundläggande krav om opartiskhet och likabehandling är utom rimlighet. Just nu hör vi från olika håll i landet att Arbetsförmedlingen rationaliserar arbetsmängden genom att undvika placeringar hos små aktörer. Man väljer den breda vägen, att skeppa in så många som möjligt till Samhall – och till Krom-aktörerna. (Krom står för kundval rusta och matcha – i klartext januariöverenskommelsens initiativ till privata arbetsförmedlingstjänster.)Annonshttps://acdn.adnxs-simple.com/ast/safeframe/static/0.44.0/html/safeframe-v2.html
Genom att huvudsakligen använda sig av jätteaktören Samhall slipper Arbetsförmedlarna hämta in uppgifter, hålla möten och göra överenskommelser med småföretag. Här finns uppenbara rationalitetsvinster.
Vi hör enskilda arbetsförmedlare säga att de gärna skulle vilja hjälpa människor att få arbetsträning hos små arbetsintegrerande sociala företag, men att de fått direktiv uppifrån om att ”bara jobba mot Samhall.”
Ett arbetsintegrerande socialt företag fick nyligen ett mejl från sin lokala handläggare på Arbetsförmedlingen med följande lydelse: ”Som du skriver är behovet hos målgruppen stort. Dock behöver vi på Arbetsförmedlingen fokusera våra resurser på att öka antalet individer som får ta del av våra upphandlade matchningstjänster samt arbetsmarknadsutbildning utifrån den styrning/prioritering vi har från uppdragsgivare och myndighetsledningen. Vi säkrar också resurser och ger arbetssökande insatser utifrån de nationella överenskommelserna vi har, som med Samhall. Utöver det är det begränsat med vilka insatser vi kan gå in med.”
En annan arbetsförmedlare på ett annat kontor skriver i ett mejl: ”Nu för tiden erbjuds arbetsträning endast i samband med Samhall.”
Att fokusera så ensidigt på en statlig jätteaktör sätter företag i gungning och marknader ur spel. Men framför allt minskar utsatta människors möjlighet till valfrihet – att få komma till ett företag som passar individens kompetens. Samhall har i dag en ersättning på drygt 6 miljarder om året från statskassan i så kallad merkostnadsersättning för att anställa personer med funktionsnedsättning. Samhalls villkor liknar inga andra företags. För många långtidsarbetslösa hade möjligheterna att få riktiga jobb säkert varit större om Arbetsförmedlingen arbetade med lika villkor gentemot alla sorters företag.
En annan allvarlig konsekvens av AF:s personalbantning är att man nyligen meddelat att 1 dryg miljard kronor av statliga lönebidragsmedel skall återbetalas till statskassan på grund av administrativ otillräcklighet. ”Vi har inte mäktat med”, säger Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Mindhammar till Sveriges radio.
Detta är hårresande för landets runt 40 000 långtidsarbetslösa med funktionshinder. Många går nu miste om både jobb och lönebidrag. Men vi är inte förvånade. Utöver de allt längre och krångligare handläggningstiderna för lönebidrag möter vi i vardagen också många AF-handläggare med krav att successivt sänka enskilda individers lönebidrag – ofta hjärtslitande förhandlingar både för individer och arbetsgivare.
De arbetsintegrerande sociala företagen har den dubbla affärsidén – att dels sälja varor och tjänster och dels erbjuda anställningar och arbetsträningsplatser åt långtidsarbetslösa. Vi vet företag som gått under när uppdragen från Arbetsförmedlingen nästan helt försvunnit. Detta trots att arbetslösheten är hög och att människor uttryckligen ber om att få en placering i just deras företag.
Att staten på detta sätt missgynnar de arbetsintegrerande sociala företagen, vilka ofta är små och ägs och drivs av människor som själva är eller har varit i utanförskap, innebär en väldig inkonsekvens.
När regeringens särskilda strategi för sociala företag lades fram 2018 skrev man: ”För att ta tillvara den sociala innovationskraft och samhällsnytta som sociala företag kan bidra med och därmed uppnå regeringens mål om ett hållbart samhälle vill regeringen skapa bra förutsättningar för sociala företag att växa och verka i nära samarbete med offentlig sektor.”
Vi upplever just nu det rakt motsatta.
De arbetsintegrerande sociala företagen i Sverige hade det tufft redan innan Arbetsförmedlingens policy att särskilt värna den statliga aktören. Sverige är en av få vita fläckar på kartan över EU-länder med juridisk klassning för sociala företag. Detta ger oss färre riktade upphandlingar och färre reserverade kontrakt än hos kollegor i andra EU-länder. Det är också synligt i faktumet att de sociala företagen runt om i Europa utgör en kraftigt växande sektor – dock inte i Sverige.
Vi hoppas att Arbetsförmedlingen får ett tydligt direktiv att prioritera de förordningsstyrda insatserna, så att sociala företag tas i bruk på lika villkor som den stora statliga aktören Samhall.
Fredrik Bergman
ordförande Street business, Stockholm
Ulrica Persson
ordförande Skoopi
Henrik Ström
ordförande Knopster, Falkenberg
Sofia Tungfelt
verksamhetsledare Möckelnföreningarna
Annika Dellevåg
vd Rosängen, Örebro
Lena Carlbom
verksamhetsledare En trappa upp, Falkenberg
Ann-Louise Eklund
Malung Sälens föreningar, Malung
Annika Sahmaoui
ordförande Bönorna i Handen
Göran Forsberg
Café Rekommenderas i Umeå
Helen Curry
verksamhetsledare Mikrofonden Uppsala
Caroline Fella
Apanovi & Hållbarhetsverket