Som arbetsintegrerande socialt företag, ASF, är vi luttrade. Vi som möter dem som står långt ifrån arbetsmarknaden ser dagligen maskor i skyddsnäten hos Försäkringskassa, sjukvård, och socialtjänst. Men Arbetsförmedlingens nuvarande låtsaslekar tar ändå priset.

En stor del av dem som är inskrivna på Arbetsförmedlingen befinner sig långt från arbetsmarknaden, men beslutsfattarna låtsas som om läget är ett annat. Man låtsas att de som finns inskrivna på Arbetsförmedlingen bara råkat bli arbetslösa och att de med lite coaching och enkla utbildningsinsatser är redo att få och behålla ett jobb med dagens krav på arbetsmarknaden.

Därför har tydligheten från Arbetsförmedlingens avgående analyschef, Annika Sundén varit så befriande. Vi behöver fler tjänstemän som med integritet utifrån sin kompetens står upp och talar om att ”Kejsaren faktiskt är naken” Vi har länge utifrån våra olika roller påtalat att upphandlade tjänster inte lämpar sig för långtidsarbetslösa med komplexa kombinationer av svårigheter. De får bättre och mer sammanhållet stöd inom de verksamheter Arbetsförmedlingen driver själva i nära samverkan med engagerade arbetsgivare.

Den förstärkta arbetsträningen med handledning av människor som själva har erfarenhet av livet långt ifrån arbetsmarknaden bortprioriteras idag likväl som det långsiktiga stödet av engagerade handläggare, SIUS-konsulenter eller andra specialistfunktioner inom AF. Samma nedrustning har skett med stöd till anpassade anställningar i form av lönebidrag där myndigheten lämnar tillbaka enorma summor av de avsatta medlen. Detta eftersom politiker och beslutsfattare låtsas att gruppen arbetssökande ser ut på ett helt annat sätt än den faktiskt gör.

Arbetsförmedlingens prioritering är istället att anvisa till upphandlade matchningsaktörer. Sen fortsätter låtsasleken med skuldläggning för uteblivna resultat där den enskilde arbetslöse beskylls för bristande motivation trots att det egentligen handlar om att de upphandlade matchningstjänsterna saknar anpassning till de utsatta människornas behov.

När ska vi sluta låtsas att människor som är sjuka eller som står långt från arbetsmarknaden går att stoppa in i en mall och behandlas likartat och anonymt av vilken handläggare som helst. Många arbetslösa bollas idag mellan olika handläggare som de aldrig får träffa på riktigt. Vi är många som vet att framgångar beror på kombinationen engagerade arbetsgivare och en trygg och nära kontakt med en handläggare som finns över tid, någon som orkar förstå vad som sägs mellan raderna och kan hjälpa till att sätta ord på det som är svårt.

När ska vi sluta låtsas att det inte spelar någon roll att duktiga engagerade medarbetare som sökt sig till tjänster inom Arbetsförmedlingen för att de vill jobba med att förstå och stötta människor i deras utmaningar nu hoppar strömhopp därifrån på samma sätt som från Försäkringskassan för att arbetet blivit någon sorts anonym administration.

Den rimliga åtgärden i detta läge är att stoppa den nu pågående upphandlingen av tjänsten ”Steg till arbete” för att i stället göra en grundlig utredning om vad vi vet om den här gruppens utmaningar och vad som faktiskt är till nytta för dem. Här kan t ex Annika Sundéns kunskaper tas tillvara tillsammans med IFAUs rapport 2021:27 om utfallet av upphandlade tjänster och den mängd kritiska remissvar på Arbetsförmedlingens fortsatta reformering som inkommit från kommuner, fackföreningar, funktionshinderrörelsen och oss andra som på olika sätt ser och bär konsekvenserna av denna låtsaslek

Vi arbetsintegrerande sociala företag i landetstår redo att tillsammans med Arbetsförmedlingen hitta vägar för att bryta långtidsarbetslösheten men som det engelska uttrycket säger – It takes two to tango!

Text: Ann-Louise Eklund,
processledare för region Dalarna i Skoopi, de arbetsintegrerande sociala företagens intresseorganisation, och ESF-projektet ASF Lyfter samt Verksamhetsledare Malung-Sälens föreningar AB (svb).